Jag har övertänkt ett hypotetiskt scenario en smula, varning för rörighet. Men grundtanken i hela tankekedjan är rättså bra...

Renrasiga hundar, registrerade i SKK hamnar i både hund och rasdata per automatik (eller något). I hunddata kan man tex se tävlingsresultat, kullsyskon, stamtavla, avkommor och hälsoundersökningar. Rasdata är ungefär det samma men om jag inte missminner mig helt är det mer uppdelat uppfödare för uppfödare, med alla hundar de fött upp, födelse/död, hälsotester osv.

Jag kom att tänka på att detta kunde vara ett bra hjälpmedel. Marsvinsföreningen har nog inte resurserna som i sådana fall förmodligen hade krävts för att ha en marsvinsdata av ett så storslaget fall, inte offentligt i alla fall, tillgänglig för alla.

Men något liknande borde finnas, för många MATS:ar ju sina marsvin. Bara där är ju mycket av jobbet redan gjort. Fast än MATS har några brister i informationen som i vissa fall kan vara av stor vikt eller i alla fall intresse... Problemet med MATS är dock att alla som MATSar sina djur har informationen på sina egna datorer och i vissa fall på hemsidor. Men inget samlat register av stamtavlor, noteringar etc.

Vad jag har funderat ut eller snarare kring är en hypotetisk utrotning av satingenen. För marsvin i stamtavlor kan ju mycket väl vara satinbärare utan att det syns i stamtavlan. Genom att tex ha kullsyskon som blivit satiner. Om alla leden i en nonself stamtavla har marsvin som både ger satin och är kullsyster/kullbror med satin - så syns det inte när själva föräldradjuret är nonself (eller en annan ras). Varvid man inte kan undvika på ett effektivt sätt att avla bort genen (det ger det i alla fall ingen ärlig chans att lyckas).

Att få satinavkommor från en trolig ickebärare är en smula positivt ändå. För kan bara kommunikationen mellan uppfödare fungera, så att föräldradjuren i framtiden kan paras med andra kandidater som ännu inte visat tecken på att kunna ge satin.


Jag vet inte vad andra tycker om att utrota denna genen, rasen, pälstypen - whatever. Men faktum är ju att vi till ganska stor säkerhet vet att alla satiner förr eller senare drabbas av satinsjukan. Det finns andra exempel inom den domesticerade djurvärlden som människor har behållit gener som ganska garanterat ger drabbade djur synnedsättning, risk för fulltutvecklade döda avkommor, cancer, öppna hål in till ryggraden, missbildade matspjälkningssystem osv. Är det rätt att behålla en gen bara för att den ger snygga djur? 

Dessutom, om man verkligen lyckas med en utrotning (kommer i sådana fall ta väldigt lång tid), eller kanske rent av undertiden arbetet pågår. Så kan man ju utforska möjligheten att det finns fler gener som ger satinaktigt utseende men inte alls lika förrödande. Vi har ju sett det förut inom marsvinsvärlden. Skinnys har historiskt sett varit friskare, medan Baldwins är/ansågs vara sjuka - de ser likadana ut / liknar varandra mycket. Och klassikern, Teddy och Rex. Ingen av de är sjuka, men båda ser likadana ut trots att olika gener ger den sträva pälsen.

Varför skulle inte satiner kunna vara likadant med? Kanske finns det fler satingener utan att man vet om det för att man räknar alla satiner som The Satin Gene. Men just det projeketet får man nog överlåta till någon som kan gentesta grisarna (något de kanske borde göra i forskningsyfte ändå med tanke på satinsjukans genetiska konstruktion, borde ju kunna vara hjälpsam för forskningen på sjukdomar som liknar de som finns hos människan.)